Blommor & Bi och Koloniliv

Humle på tillväxt

Äntligen lite sol och uppehåll, det var efterlängtat. På med gummistövlarna och handskarna, här finns ett trädgårdsland att fixa.

Så efter att ha grävt tre ggr för hand och en gång med jordfräs, gödslad två gånger med den aldra bästa lokala hästgödseln man kan tänka sig var det dags att kratta, göra bäddar och börjar plantera lite.

I väntan på: pumpa

Jag fick också ordning på pumpa bädden, tanken på runda oranga härliga pumpor få mig redan att vattnas i munnen.

Men sen tog definitivt orken slut. Och varje år säger jag samma sak, jag ska inte har något stort trädgårdsland eller eget hus med massor möjligheter att plantera på. Och varje gång verkar jag lida av minnesförlust och glömt bort det och börjar om igen och igen...

Tog mig även en titt på humlen. Förra året var de ingen hit alls och jag trodde faktiskt att de hade gett upp andan.. men där var de och verkar trivas så nu hoppas vi att de klär störarna i grönt. Vore ju tråkigt om de inte tog sig eftersom det inte ens är mina.

Så det enda som kom ner just idag var ett gäng potatisar. Denna sort heter Amardine och är en typ av mandelpotatis. Utsett till årets potatis. Mera potatis vänta på att komma ner tillsammans med lök av olika sorter, morötter, rödbetor, kål ja och så vidare. Årets outsider kommer att vara majs, kardon och svartrötter.

Som någon har sagt; ta det med ro, allt kommer ner till slut och kommer att frodas på sitt egna sätt. Nåja återstår att se om denna någon har rätt.

Med smuts under naglarna och nöjd trött

Önskar jag er

En härlig vårdag

Bella

 
 Det börjar onekerligen bli trångt typ överallt

Sallad, jordmandel på tillväxt

Jag har inte ett fönster kvar som inte är ockuperad av växter på tillväxt eller pelargoner.  

Trångt i alla byttor

Det är så trist när värmen låter vänta på sig. Bara regn och kyla gör att de inte heller kan flytta till kolonin. 
Kökslandet börjar också så sakteligen ta form. Än återstår mycket.


Bella



En promenad i arla stund

På mina dagliga morgonpromenader i härliga friska luften är det lätt att stanna upp och stå still och bara vara. Då finns tid att andas frisk luft, höra fåglarnas vårsång och bara se vad som finns omkring oss. Dessvärre vet jag att många inte har tid, ork och en allt för tyngd vardag att det är svårt att se de där små sakerna. Min önskan är bara att ni kunde stanna upp en lite, och ger er själva en liten kort stund.

Som sagt va på promenaden i dag kunde man notera att naturen har exploderat, jag menar verkligen det. Det varma vädret har satt fart på vart enda trä. Och det som har varit kalt och trist hela vintern är nu grönt och frodigt. Till min stora lycka börjar nässlorna komma, björkarna börjar få musöron och nu håller vi tummarna att vi få ett riktigt gott blåbärs/lingon år. Förra veckan var där inget. Men helt plötsligen har blåbärsriset satt bär… mums bara o vänta. Så det är bara ut och ta för sig av naturens skafferi. Lite blygt bland vitsipporna stod även ett litet gäng skogsvioler. Dessa små sötingar är otroligt vackra och doftar förföriska.

Själv ska jag plocka nässlor till nässelsoppa och te och björkblad till te. Sen verkar det vara dags att alldeles strax för årets första rabarberpaj… det är ju höjden på vårlycka tillsammans med färsk svensk sparris. Att vara gormé är inte alls svårt så här på våren. I trädgården kommer det fram blommor som man inte hade en aning om vad det va. När lövtäcket åkte av hittade jag bara gröna strå, nu visar det sig att det var en vacker kungsängslilja. De må kunna bli ett ogräs men jag tycker de är vackra.

Ha en trevlig vårdag

Bella

Entréns nya stolthet

Dags för lite uppvisning

Snart Maj månad, tiden går så fort. Nyss var det snö överallt. Nu står vitsipporna i den soliga skogsdungen och viskar att snart är sommaren här… tack för de.

Staren har flyttat in i fågelholken på husgaveln, snart blir det väl fullt liv där, till katternas lycka.

Här hemma är säsongen Trädgård i full gång. Och nu börjar det blir riktig trångt. Tyvärr är man inte begåvat med massor med fönster eller ett rum man kan stänga och ha allt i så man få göra det bästa av det. De flesta sådderna har gått bra en del nästan för bra. En del som ramslöken och honungsmyntan inte alls bra. Tur man har vänner som gladligen delar med sig så det blir ramslök i alla fall.

Pelargonerna tycks förökar sig på ett oförklarligt sätt, hmm typ smyga sig hem från en handelsträdgård mm. Som tur är har jag en riktig händig och snäll sambo som ibland faller för frestelsen att hörsamma mig. Nu har jag fått en alldeles egen pelargontrappa som bara står och väntar på att målas. För att senare i sommar ta emot alla härliga pellisar som då få stå på rad och visar upp sig.

Sallad & rädisor på tillväxt

Mitt, mitt, mitt

Jag har också fått ett litet miniväxthus ca 4 m2, så nu kan jag ha tomater, ställa ut mina jordmandel, djungelgurkan, sallad, rädisor och basilikan tja sen tror jag inte det få plats med så mycket mera. Tomaterna kommer jag att köpa färdiga från Möckelsnäs Orangeri. Frågan återstår bara vart jag ska ha den. Uteplatsen börjar bli alldeles för trångt så kolonilotten återstår. Men tanken är ju att det ska vara nära till hands… kanske jag kan övertyga hyresvärden om att få ställa på gräsmattan… få lockar med att han då slipper klippa gräset hos mig, vilket han borde uppskatta. Men inget är ju säkert.

Jag har även i år fått en insekts holk, man ska värna även om de små djuren. De hjälper en med pollineringen, insektsbekämpningen och är fantastiska att se på. Nästa år blir det en fjärilsholk. Nu hoppas jag att någon vill bo hos mig.

Snart Rabarberpaj ;)

Sorgebarnet just nu är ju kökslandet. Trots att nu en jordfräs är inköpt har det varit omöjligt att gräva. Det eviga regnandet gör att jorden är tung att arbeta i och bördan för min sambo behöver inte bli värre än vad det redan är… det är trots allt han som få fräsa och hämta gödsel. ( snäll han e) Men visst klia det i fingrarna… och plantorna tycker att de vill ut. Än är det för tidigt alldeles för kallt, regnigt, de få allt vänta. En del sådd är kvar men mest sådant som ska direktsås.

Ha en härlig solig dag

Bella

En härlig vårdag

 En Helleborus Niger som blommar snart

 Solen lyser och man kan bara mysa trots att värmen verkar har fastnad någon annan stans. Onekligen manar det fina vädret en att vara ute. Så efter att ha varit ute och gått på min favoritstig var det uteplatsens tur igen. Pallkragar skulle flyttas och jord bytas ut. Härom dan gjorde jag om komposten. Och är ganska nöjd så här långt. Om det inte hade varit för dessa förbaskade löven som blåser in hela tiden. Men jag har mig själv att skylla då jag inte tog tag i dem i höstas. Nästa moment ska bli muren. Funderat på att flytta örterna. Funderingar som nu definitivt ska bli av.  Trött på att katter uppskattar mina rabatter som extra toalett och trött på att mössen mm anser att mina växter är deras evighets skafferi.

Förra året satte jag en stor planta kungsmynta. Alla som har myntor vet att det är nästan ogräsvarning till slut. Men redan då hade jag svårt att förstå varför den inte tog sig riktig. Kan det va att den satt i krukan där jag tog bort botten?  Idag fick mysteriet sig en förklaring. Efter att ha borstat fram den under löven så var där…… ingenting! Hur är det möjligt den kan ju inte bara försvinna. En liten stackars rotstickling hittade jag. Och när jag lyfte på krukan så förstod jag varför. Någon verkar uppskatta myntans rötter. Inte så konstig kanske att den inte tar sig –utan rötter. 

Så nu går jag med hjärtat i halsgropen och är livrädd att den ska ta mina underbara julrosorna också , som, som ett under har återhämtat sig och förhoppningsvis kommer att blomma om någon månad. Än skyddar jag dem väl för kylan och numera även för hungriga gnagare.

Här och där växer det krokusar i gräsmattan modiga rackare som lyser upp och trotsa kylan. Även rabarbern börjar visar sig och som jag längtar efter den 1a rabarberpajen.

Ha en fin vårdag

Bella

  

Ja det hade man ju inte räknat med i alla fall inte gratis. Just nu är ju förodlings säsongen i full gång, och tankarna gick till hur det skulle bli med potatisen i år.

Tanken med kökslandet är i största möjligaste mån att odla gamla sorter av köksgrönsaker. Det gör att man få vända sig till annorlunda fröfirmor, odlare mm. Som lite försprång har jag goda kontakter inom trädgårdsbranschen som gör att man alltid har någon att fråga till råds eller få tips av. 

Nu var det ju det där med gamla potatisar. Själv ville jag ha gammal sort av sparris, mandel och blå Kongo. Men det är ju inte något som säljs direkt i handelsträdgårdarna. Så efter lite funderingar åkte jag till Huseby Bruk, där Sara jobbar som trädgårdsmästare. Jag har varit där tidigare och praktiserad en dag och hade samarbete med henne genom jobbet på Möckelsnäs Orangeri. Som tur kom hon ihåg mig och en stund senare kom jag därifrån med 5 påsar sättpotatisar av gammal sort ;) Lyckan var gjord.

Nu skulle jag bara hem och ta reda på vad jag hade fått i påsarna men det var inte det lättaste. Än tycks jag inte har hittat information om dessa gamla sorter. Har även fått namn och nummer till en av Sveriges största samlare/bevarare av potatissorter. Torvald Fäldt har närmre 300 sorter. Kanske han kan ge mera hjälp.

Någon som är duktig på gamla sorter få gärna höra av sig och berätta mera om de sorter jag har fått: Irish Cobbler, Tromsö potät, Rödbrokig Svensk, Kasjurer och Konga (tror det menas Blå Kongo)

// Bella

Ambitions nivån är hög

Har äntligen gjort som proffsen … ritat upp kökslandet och planerat. Kanske inte fullt skalenligt men men.

Och då är det bara att konstatera att mycket jobb återstår. Först och främst ska det grävas en massa gånger till, hämtas hästgödsel som också ska grävas ner.

Kratta till och markera ut bäddarna, göra risstaketet, fröså fröså och fröså. Gräva lite till phu innan man kan sätta ut allt och hoppas på det bästa. Och om det inte landet skulle mot förmodan räcka så finns det mera att gräva upp för det är onekligen tomt på pappret. Potatis är bra att sätta har jag lärt mig, den klarar sig själv kräver minimal med pyssel samtidigt som man få en knöl markbearbeta den och göda jorden. Perfekt grönsak.

Hur det går… återstår. Det är bara följa bloggen för att se. Eftersom jag avslöjer hemligheterna efter hand.

Dessutom jag gett mig in i föreningslivet, mot bättre vetande kanske. Men eftersom jag aldrig har gjort det vet jag ju inte heller vad jag ger mig in på. Man har bett mig ta platsen som sekreterare. Ska bli spännande. Dessutom få vi en ny ordförande vilket jag också har åsikter om… men bara goda.

Massor med frösådd tar all ledig plats i lägenheten och hur tusan jag ska få plats med dem när de ska omplanterad återstår att se.

Hela grönsakslandet gungar

Bella

En liten snabbvisit

Kökslandet

En härlig kall vårdag skiner solen och jag blev så sugen att titta till stugan o trädgårdslandet efter att ha varit inspärrat av influensan i nästan en veckas tid.

Än ser det kargt och öde ut men säkert inte länge till. Jobbar för fullt med planeringen av kökslandet och har precis fixat hästgödsel via en gammal hästakompis. Så i år kommer grönsakerna få gödning så de tål.

Lilla stugan badar i solsken

Stugan stod kvar och inga skador eller vatten som läckt in. Tack o lov. Lite vårstädning sen o fram med dynor o kuddar så kan den ta emot igen. De senaste åren har varit mera slit än njutning så jag hoppas det blir lite mera av den varan i år.

Bella

Påfyllning på Pelargonfronten

Jaha då var det dags igen fast jag lovade mig. Vissa löften är uppenbarligen hopplösa att hålla. Som att gå in i en blomsterhandel eller chokladbutik UTAN att komma ut med ingenting.

Häromdan var jag på Plantagen, kände att jag behövde en välgörande dos av växter och grönt. Tanken var mest terapeutisk dvs se men inte handla. För det var ju så att jag behövde lite ”gör mig glad” hormon. Ja men så var det ju så att de hade pelargonsticklingar för en billig peng. Och vips så följde det tre med mig hem. Jaha ok då en olycka kan ju hända men det är ju så att den oftast inte kommer ensamt.

Efter några dagar skulle jag leta efter några frö påsar som inte var inhandlat och där snyggt o lockande stod de på rad: pelargon sticklingarna. O så var olyckan framme igen och fyra stycken följde med mig hem. Samt att jag har några egen tagna sticklingar på tillväxt.

Väl hemma konstaterade sambon att det nu minsann är Pelargonförbud resten av säsongen. NEJ det går ju inte alls. Det finns ju så många fler jag vill ha. Och då har vi inte ens varit på Flädergården i Vinslöv, som jag har tjatat om i två år. Flädergården är ett paradis för Pelargon nördar.

Sen återstår ju så klart problemet i höst med förvaring men det är inte höst än och den migränen tar vi då. Hmm undrar vad hyresvärden tänker om att hyra ut lite utrymme i ett ljusare källarförråd…

Nu har även vårsolen börjat visa sig, så pass på och var ute lite och njut i en vindstilla vrå med en tekopp i handen och filt runt benen.

Bella

Pelargoner så långt ögat når

Ok kanske inte som vissa samlare som har typ hundratals olika men en liten samlig har jag.

Och nu var det dags att väcka dem ur Törnrosa sömnen. Efter att ha förlorat nästan 80% av mina pelargoner förra säsongen är det bara att konstatera att 80% denna gång har klarat sig. Jag har ju inte världens bästa förutsättning för dessa växter som behöver gå i vinterdvala. Det ultimata för dem är svalt och ljust och dragfritt. Hmm allt jag kan erbjuda är ljust. Vissa av pelargonerna har även haft ett anfall av vita flygare. Och de bekämpades obarmhärtigt och hård. Dessvärre var det vissa av mina ”vildisar” som inte verkade ha tåld denna behandlig. Så det återstår om de tar sig.

Nu återstår beskärning, omplantering och börja vattna. För att sedan hoppas att de vill blomma och frodas när de senare i vår få komma ut. Jag hoppas under våren kunna bygga en blomstertrappa (tja eller någon) så att alla få plats även de som tillkommer under året ;)

Bella