Om februari kan sägas:

Senaste versionen av pläden :)

Snart är årets kortaste månad till ända. Snön ligger tjock ännu över både trädgårdsland och bilen. Men nu är jag hjärtlig trött på det. Nog för att det är vackert. Men i år har jag en del att göra ute och jag vill att det ska bli vår, sol och värme och gärna NU.

Under månaden har våra ambitioner fortsatt att tömma frysen och jag är ärligt taget stolt över mig. Över att ha lyckats trolla fram mat under hela tiden. Även om det nu börja tryta är det kvar en liten bit till botten av frysen, så det är bara att fortsätta.

Februari har varit en riktig ”latmans” månad. Jag har vald att inte göra absolut mera än nödvändig. Det tackar kroppen för. Samt att jag spara på krafterna inför våren och sommaren.

Det har blivit lite handarbete så klart.

En Tilda docka har fått liv. Men mitt i allt syandet krascha så klart symaskinen. Jag började på att sy för hand men inte kommit nämnvärd längre…återkommer om det. Dessutom har jag nu massor med Tilda böcker som är otroligt lockande att få sätta synålen i.
Jag började på en underbar vårsjal som egentligen skulle ha blivit en spindelsjal, men tålamodet och orken trytande så det fick bli en helt vanlig sjal i stället. Och så klart – tog garnet slut. Till råga på allt verkar det dessutom som om garnet har utgått. Toppen! Om jag inte lyckas lösa det få det blir en liten axelvärmare. För givetvis trots mina goda försatser har jag ju inte sparat det där lilla bandet som sitter runt, så man få veta färgnummret. Att man aldrig lär sig. Eftersom vintern vägra ge med sig, behövde utomhus utstyrseln kompletteras. Så jag jobbar på ett par jätte fina pulsvärmare och en axelvärmare, klart om ett litet tag.

Det hela slutade med att jag kom på en ny idé om ”evighets” pläden. Det visade sig så att, jag repade ju upp den (igen), och började om för att nu vara  i princip klar. När jag fick idén om att omvandla sjalen till en pläd. För på så vis skulle den bli mycket lättare och inte lika tät. För sanning är att det inte är nån vacker skapelse, snett och vint och alldeles för tung och tät. Jag skakade bara på huvudet när jag inså hur obehagligt varmt den skulle bli med en dator och katt i knäet också. Sagt och gjort vi började om.

Som sagt va tålamod är inte min bästa egenskap men ibland undrar jag vad som driver mig att hela tiden göra om och om. Kanske är det så att det inte är skapandet i sig som är inspirerande utan att förstöra – bara för att man kan. Eller är det så att man på så vis återvinner garn (vilket jag helt ställer mig bakom) eller är det för att man är smålänning och bara jäkligt snål ;) för att köpa nytt.

På växtfronten ska alla pelargoner få sig en rejäl omgång. Ytters få strök med denna gång så nu hoppas vi på det bästa att de tar sig och att de kan förgylla min sommar. Även vitlöken har fått fnatt... ska den verkligen vara så stor. Satte dem i slutet av oktober. Ingen värme, sol eller vatten. Men de små rackarna verka verkligen vilja överleva J

Vår hälsningar från småland
Bella